En av de uppfinningar som påverkat litteraturen allra mest är boktryckarkonsten. Genom möjligheten att trycka böcker har skrifter gått att sprida till en helt annan mängd människor än när varje kopia behövde skrivas av för hand. På Tekniska museets hemsida går det att läsa om hur boktryckande funnits längre än många tror, eftersom den uppfanns i Asien. Redan 868 trycktes den kinesiska Diamantsutran, som är en bokrulle som bedöms vara ett av de allra äldsta tryckta verken. Så trycka böcker var inte helt nytt, men med en kombination av flera olika tekniker kunde den skapa något helt nytt från 1400-talet och framåt.
Johan Gutenberg
Johan Gutenberg är den person som räknas som tryckkonstens fader, och han började experimentera med tryck i mitten av 1400-talet. För att skapa en tryckt text måste typer användas, alltså spegelvända bokstäver som sätts ihop till en mall. På den ska det smetas lagom mycket färg och sedan kan texten överföras till papper. Gutenberg arbetade som guldsmed och började skapa typer av en helt ny blylegering och använde till en början en press som annars brukade användas för att pressa oliver eller vindruvor. Han experimenterade även med själva färgen, trycksvärtan, och skapade ett oljebaserat bläck som fungerade bättre än tidigare varianter för tryck.
Inte bara Gutenberg
Det var inte bara Gutenbergs förtjänst att boktryckarkonsten kunde komma igång, utan även andra saker spelade roll. En viktig sak var hur våra europeiska alfabet ser ut, med en bokstav för varje ljud. Det är enklare att skapa massproducerade tryck med den typen av alfabet än till exempel med ett kinesiskt alfabet. En annan förutsättning var att pappret utvecklats och kunde produceras i stor skala. Efter Gutenberg fortsatte tryckkonsten att utvecklas och det skapades bland annat metoder för att trycka i färg.