Den svenska litteraturen så som vi tänker på den idag slog igenom i samband med att romanen fick ett genombrott. Det skedde på 1830-talet och till en början var romanerna realistiska och skildrade borgerligt liv. Fredrika Bremer var en av de största författarna i samband med romanens genombrott. Även tidigare hade det funnits romaner på svenska, men det var en konstform som levde ett undanskymt liv – något som idag kan vara ganska svårt att föreställa sig.
Romanens utveckling
När romanen väl hade blivit en allmänt spridd litteraturform blev den också en viktig del av kulturlivet och de olika litterära inriktningarna avlöste varandra. I slutet av 1800-talet kom modernismens genombrott med realism och naturalism. Sekelskiftespoesin räknas som en egen del av litteraturhistorien och redan på 1910-talet kom tiotalismen, som positionerade sig mot den pessimism som funnits vid sekelskiftet. Sedan fortsatte det så, med olika inriktningar som avlöste varandra och reagerade på varandra, och förutsättningarna för den moderna litteraturen som den ser ut idag formades efter hand.
Viktiga litterära riktningar på 1900-talet
Några av de viktigaste inriktningarna under 1900-talet var modernismen, som blev riktigt stor under 1900-talets första hälft. Värd att nämna är också arbetarlitteraturen som delvis gick hand i hand med den modernistiska litteraturen. Den är speciell eftersom den var så inriktad på att skildra arbetares och fattiga människors liv och vardag.
Parallellt med arbetarlitteraturen fanns borgerlig och folklig litteratur, och under 1940-talet kom fyrtiotalismen som var väldigt existentiell och pessimistisk. På 1950-talet kom reaktioner mot pessimismen (igen) och på 1960- och 1970-talen blev politisk litteratur vanligare.